Karin Phil har ännu en okunnig och naiv ledarkolumn i Expressen (21 sept.). Hon varnar för missbruket av ordet fascist och det kan man i och för sig gott göra. Dessutom får man vara försiktigt med historiska paralleller. Det är sant, men rädslan för historiska paralleller kan också göra en blind för det uppenbara. En lätt maskering, en ny kapprock och man ser inte längre några likheter.
”Fascism är alltså något annat än att vara allmänt nationalromantisk, konservativ och negativt inställd till invandring”, säger Karin Pihl. ”Det är också något annat än att vara rasist – till skillnad från nazismen har inte fascismen i grunden något rasbiologiskt inslag”.
Om det senare skall vara sant måste man nog tycka på ”i grunden”. Judeförföljelser förekom i viss utsträckning i Mussolinis Italien - fascismens hemland! - under påverkan från nazismen. Med det är riktigt att när man säger att Sverigedemokraterna har fascistiska rötter så är det en eufemism. Nazistiska är mera korrekt.
Negativt inställd till invandring kan man vara antingen av cynisk egoism eller av främlingsfientlighet. Och mycket tyder på att främlingsfientligheten är grunden för motståndet mot invandring. Det sägs att en land på sikt tjänar på invandring. Helt utan en viss främlingsfientlighet skulle motståndet mot invandring inte få någon glöd. Och vem kan frita Sverigedemokraterna från främlingsfientlighet? Man söker maskera den, tar officiellt avstånd från den, men det är tydligt att man exploaterar den.
Men är kanske inte främlingsfientlighet något annat än rasism? Ja, Karin Pihl menar det. Kulturrasism måste helt avfärdas: ”eftersom själva kärnan i den rasistiska världsbilden är att det är 'rasen' som fastställer människans natur inte kulturella omständigheter”.
Denna unga ledarskribent kommer alltså att gå till historien som den enda som fascistledaren Per Engdahl lyckades lura. Han förstod genast efter andra världskriget att rasbiologin var körd. Skulle man kunna fortsätta med antisemitism och annan rasism måste man övergå till att angripa kulturer. Det är kulturen som gör juden till undermänniska.
Ingen har låtit lura sig av föraktet för främmande kulturer, som medför samma människoförakt. Men begreppet ”kulturrasism” medför vissa problem som jag många gånger diskuterat. Per Engdahl var en smart person. Men att avfärda begreppet, som Karin Phil, gör är ändå anmärkningsvärt på en svensk ledarsida 2016.
”Vad skall vi kalla Svenska Motståndsrörelsen när alla begrepp har urvattnats? Supermegafascistnazister?” frågar Karin Phil.
Men det är inget konstigt i att rasismen kan vara mer eller mindre brutal. Och det är de mer salongsfäiga och verserade som är de verkligt farliga. Så var det också under andra världskriget. Inte ens Hitler trodde på Lindholm såsom någon lämplig Quisling. Det var bättre med Riksföreningen Sverige- Tyskland eller tysksympatisörerna i de demokratiska partierna. Jag har hört Per Engdahl själv berätta att han fick erbjudandet att bli en Quisling, vilket han avisade av nationalistiska skäl. Han är dock inget sanningsvittne, det kan hända att han skröt.
Så det behöver inte heller vara ett problem för oss att det finns brutalare och uppriktigare rasister än Sverigedemokraterna. Likheterna tycks ändå påfallande.
Att rasism och nazism är starkt känsloladdade ord är sant. Det är hela tiden viktigt att söka det sakliga innehållet. Det är idéer och praktik som en gång skapat känsloinnehållet. Så starkt att människor som aldrig satt sig in i nationalsocialismen vet att den är ond. Och rädslan för att vara ond, eller stämpla någon som ond, kan göra en skygg för att undersöka idésamband. Att ledarskribenter på en av våra största tidningar aktivt bidrar till okunnighet är däremot inget mindre än en skandal.
26 sept. 16
 
Datorn osäker. Bloggandet kan bli stört de kommande dagarna.