Hur skall det gå för Svenska Akademien? Har det inte ljusnat något efter Akademiens försiktiga medgivande om oegentligheter och kungens konstruktiva ingripande. Nu kan man lämna akademien. Och visar man sig inte på två år så åker man ut.
Jag tvivlar på att det blir något nobelpris i år. Det tycker jag är synd. En moralisk kollaps innebär ju inte att man utplånar sin beläsenhet eller förlorar sitt litterära omdöme. Men kanske vore det synd om den stackars författare som skulle få nobelpriset i år. Hela sitt liv har hen önskat sig nobelpriset och så blev det så här. Vem vill ta emot ett nobelpris av en sådan församling, frågar sig en utländsk kritiker, James Wood, i Dagens Nyheter (21 april). Jag är dock inte så säker på det. Bättre det än att inte få något nobelpris alls. Man kan tycka att ingen dör av att vänta ett extra år på nobelpriset. Men ett uteblivet nobelpris innebär naturligtvis en nobelpristagare mindre. Och det är inte så bra när det finns så många kvalificerade aspiranter.
Det är nog snarare den starka opinionen som gör det obehagligt att få nobelpriset just i år. Ett oförvitlig författare skulle få klä skott för att hen tagit emot ett pris från en församling som blundat för andras brott.
Och problemen kvarstår. Horace Engdahls närvaro gör att Kjell Espmark inte rimligen kan återvända. Förmodligen gäller det också Peter Englund. För Sara Danius är situationen mer speciell. Och för nyinvalda är det moraliska dilemmat värre än för en nobelpristagare. Kan de verkligen acceptera att ingå i en akademi med Horace Engdahl och Sture Allen? Jag betvivlar inte att man kan fylla platserna. Men det är att cementera akademiens dåliga anseende. När det inte finns några okorrumperade kvar kanske det börjar bli svårt att ta emot nobelpriset.
Katarina Frostenson kommer nog också att återvända. Det kan knappast bli tal om att någon skulle våga sig på att på nytt föreslå hennes uteslutning. Så när det lugnat ner sig räknar hon nog med att återvända. Men det beror mycket om vad utredningen säger om Kulturprofilen. Är han hur som helst oskadliggjord har hon kanske inte lust att vara med i akademien längre. Om min misstanke stämmer att det är för hans skull hon så envetet bitit sig fast i akademien. Men det kan ju också hända att hon i så fall känner sig oförhindrad att återvända. Det beror på om olusten eller lusten överväger. Kanske tycker hon oberoende av sin man om att vara ledamot. Men man tycker att olusten över det hon gått igenom borde vara starkare.
24 april 18