Vad skall man egentligen tro om fallet Jayne Svenungson? Kanske bara förhålla sig ironisk till alla surrande rykten, som Aftonbladets kultursida gjorde i en notis häromdagen (17 nov.). Tyvärr är ju läckor det enda man kan förlita sig på från en akademi som värnar sina hemligheter. Och då blir det ibland fel. Också källor kan vara förgiftade.
Dagens Nyheter påstod i torsdags att anledningen till Jayne Svenungsons avgång var att hon hade något att göra med Jesús Alcalás mailväxling när han förberedde sin försvarsartikel för Katarina Frostenson i Kristianstadsbladet/Ystads Allehanda (16 nov.). Ett mail hamnade av misstag hos Anders Olsson. Att Jayne Svenungson skulle ha något med mailet att göra dementerar hon dagen efter i såväl Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet. ”Det som gör mig skakad är att någon är villig att göra mig så illa”, säger Jayne Svenungson till Svenska Dagbladet.
Nå, det är inte säkert att det ligger något illasinnat bakom. Någon kan i god tro ha kopplat ett avhopp från akademien med ett vilsekommet mail. Men själva misstanken, som mycket väl kan vara befogad, säger något om atmosfären i akademien. Och denna atmosfär är ju skäl nog för ett avhopp.
Det som dementerats är att Jayne Svenungson skulle vara mailavsändare eller mailmottagare. Det är i stället ett mail i mailväxligen mellan Jésus Alcalá och Katarina Frostenson som hamnat fel. Jayne Svenungson kände överhuvud inte till mailet, men har, när det nu har kopplats till hennes namn, i efterhand fått läsa det. Om innehållet är hon förhindrad att yttra sig. Om det alltså innehåller något komprometterande om Jayne Svenungson vet man inte. Men det finns ingen anledning att tro det. Om Alcalá haft några andra källor än Frostenson själv för sin artikel, vet man inte.
Det senaste om Svenska Akademien är att man försöker rädda nobelpriset med att komplettera nobelpriskommittén med lika många utomstående. En halvmesyr tycker Lisa Irenius i Svenska Dagbladet och Gunilla Wedding I Skånska Dagbladet (20 nov.). Och det kan man för all del tycka. Svenska Akademiens kompetens är ju inte ifrågasatt, bara dess moral. Anser man att Svenska Akademien efter många bråk har visat tillräcklig vilja till sanering bör den få fortsätta att dela ut nobelpriset. Om inte, så inte. Det blir lite komiskt att på en halvhjärtad sanering svara med att komplettera kommittén med utomstående krafter. Så att nobelpriset bara blir komprometterat lite grann.
Själv tycker jag alltså att akademiens uppmaning till Katarina Frostenson att avgå har rensat luften. Att Horace Engdahl sitter kvar kommer att försvåra för akademien att rekrytera nya kompetenta krafter. I sämsta fall kommer det att leda till att det blir en akademie som framstående författare inte vill tillhöra. Att akademien kommer att betraktas som ett kotteri som får de intellektuella emot sig. Som på Wirséns tid. Det verkar som om Horace Engdahl var oförmögen att förstå det. Det är uppenbart att han tycker att han uppväger sin samtids samtliga svenska intellektuella. Och han är mycket riktigt en kompetent och intelligent man. Men detta är Kaiserwahn.
21 nov. 18